Uuuuujjj, nu behöver jag inte mera fundera på hur ett ruttet ägg luktar! Jag har ju tidigare förstått att det märks på lukten då ett ägg är gammalt och jag kan härmed intyga att det märktes mycket, mycket väl. Jag behövde definitivt inte utnyttja mitt smaksinne till det. Även en blind med normalt luktsinne skulle säkert inte ha haft några som helst problem att avgöra huruvida ägget var ätbart, men synen hjälpte ju till kan jag milt sagt säga:
Det konstiga var att ägget inte borde ha varit gammalt. Lite över datumet som stod på förpackingen hade det gått, men ägg brukar ju hålla mycket längre. Ja, jag har ingen erfarenhet av hur länge, för som sagt, jag har aldrig stött på ett ruttet ägg tidigare. ;) Kalle kokade flera ägg från samma förpackning och åt också själv ett av dem i morse. Inga problem. Jag började fundera på om det var någon spricka i ägget, men då borde väl hela ägget ha spruckit och ja, även stunkit helt vidrigt vid kokningen! Ruttet ägg. Uäääk!
Idag känner jag lite att det vore på sin plats att säga "inte värd ett ruttet ägg" i stället för "inte värd ett ruttet lingon" om någon sådan fras skulle behövas. På finska dock så här: ei pennikään arvoinen alternativt ei minkään arvoinen
- Viola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar