Om du inte vågar pratar svenska, finska eller vilket som helst språk, men ändå vill ta del av någon slags gemenskap finns det ju lyckligtvis sätt som inte kräver att du pratar, bl.a. idrott i många former. Tur att både jag och Kalle gillar sport. :) Nånå, nog är det ändå tur att vi båda gillar språk också. Hur skulle vårt förhållande annars se ut?
Själv var jag och dansade några timmar i våras. Vi brukade vara ganska många på dansen, men jag lade ändå märke till att en av de som jag såg flera gånger inte verkade förstå vad som sades. Jag hörde någon gång i omklädningsrummet att kvinnan pratade engelska. På danstimmarna hörde jag henne aldrig fråga något i anknytning till dansandet. En timme var vår riktiga ledare försenad och en annan som normalt brukar vara med och dansa hade fått i uppdrag att dra uppvärmingen. Den här unga tjejen drog en uppvärmning, men tiden bara gick och dansledaren dök inte upp. Då improviserade den unga tjejen. Med tanke på att hon verkade ha någon random musik och även annars gick det helt bra, men det var ändå fråga om en helt annan slags dans än den showdans vi vanligen brukade ha. Då tänkte jag på den här kvinnan som pratade engelska. Hur månne hon upplevde situationen? Vad tänkte hon? Senare i omklädningsrummet hörde jag också hur hon diskuterade med någon där och den andra förklarade sitautionen. Orsaken till att dansledaren inte dykte upp har jag själv ingen aning om. Jag såg henne när jag gick ut från dansstället... Nå, det hör säkert inte hit heller.
Sedan har vi skrik på Lappis, dvs Lappskärrsbärget som är ett studentområde i Stockholm. Medan min kompis bodde där hade hon, liksom de andra i området, en viss tid en gång i veckan möjlighet att skrika. Vråla högt. Det skulle väl på något vis lindra stress. Har ni varit med om något dylikt?
Den ordlösa kommunikation som jag framförallt vill och säkert snart även kommer att ta del av är skrattyoga via Skype! Det går ut på att folk från en massa olika länder skypar och bara skrattar. Hahahahihihihohohohuhehehe. Jag tänkte att jag här bjuder lite på mitt skratt. Varsågod och lyssna:
Ännu bättre skulle det kanske låta om jag spelade in det medan jag med hörlurar i öronen deltar i skrattyogan via Skype... Jag menar, den där effekten som andras skratt ger. Inte är det ju samma sak att sitta här och skratta för mig själv. När jag spontant skrattar så där så att det tar i magen känns det ju inte riktigt aktuellt att börja spela in skrattet, haha. För att få den bästa uppfattning av mitt skratt är det säkert ändå bäst att ni tar och ser mig live och försöker få mig att skratta.
Blev du förresten själv intresserad av att delta i skrattyoga via Skype? Ta och lägg till laughterclub på din vänlista på Skype! Kanske vi "skrattas" där?!
-Viola