Jag undrar var jag lämnade mitt grundordförråd i finska idag. Morgonen började med att jag ivrigt uttryckte huomenna (imorgon) åt Kalles systers hund. Flera gånger sade jag huomenna, varpå Kalle förklarade att hunden inte förstår. :) Godmorgon, Viola! Huomenta!
Då Kalles mamma frågade mig om min mamma brukar ha hiiriä i huset på vintern fick jag inte det att gå ihop. Älgar inne i huset??? Nå, ganska snabbt kom jag ju på att det inte var tal om hirviä - älgar, utan hiiriä - möss, men det berodde inte ens på att jag skulle ha hört fel!
Det som jag dock lade märke till idag var att min mamma nästan alltid frågade "va?" då jag sade något åt henne på finska. Hon var här hos Kalles föräldrar idag och därför pratade jag finska ibland - så att alla omkring också skulle förstå. Men efter att hon frågade "va?" bytte jag sedan till svenska. :) Med Kalles föräldrar flöt språket riktigt bra på! Säkerligen har det något att göra med att mamma inte är van vid att jag pratar finska med henne, men måhända borde jag också prata högre och tydligare!
-Viola
